24. Biking

Biking. Dagen efter jag kom tillbaka efter sommarvistelsen i Stockholm, i augusti förra året, köpte jag en cykel. Eftersom jag hade cyklat mycket på sommaren kände jag ville fortsätta, hellre än att krypa ned i New Yorks smutsiga tunnelbana. Valet föll på en ihopfällbar cykel av märket Dahon. Jag ville att den skulle gå att bära upp i lägenheten och få plats i mitt rum.

Jag och min vän Tove som var på besök invigde New York som cykelstad genom att cykla Manhattan runt (ca 40 km), vilket var en helt fantastisk tur, och nu cyklar jag från Brooklyn till New York University på Manhattan 2-3 gånger i veckan. Tar ungefär lika lång tid som att åka tunnelbana och jag får träning (och utsikt!) på köpet. Favoritbiten av cykelturen är när jag får cykla över Manhattan Bridge. En tuff uppförsbacke, underbar utsikt och en härlig nerförsbacke. Kan man begära mer?

Den reaktionen som jag oftast får är ”är det inte farligt”? Det är det nog. Litegrann. Men jag har cykelväg hela vägen, har hjälm, reflexväst och lampor, och jag stannar för rött. Vilket jag ibland känner mig som en av få som gör. Det är många som cyklar i New York och det finns till och med en Wiki-artikel om biking i New York. Tyvärr missade jag att registrera mig för detta event: bike new york men får satsa på nästa år, verkar fantastiskt att cykla genom alla fem boroughs, utan bilar, tillsammans med 32000 andra!

Eftersom vintern har varit extremt mild här så cyklade jag senast igår (i något som var misstänkt likt vårsol). Idag är det alla hjärtans dag, och jag ska på klätterdejt direkt efter jag varit på NYU, så idag tar jag tunnelbanan. Det enda jag kan sakna när jag cyklar är att jag inte kan köpa en kaffe (t.ex. på Joyce Bakeshop) och dricka kaffe och läsa tidning i lugn och ro på väg till jobbet. Det är lite svårt när man sitter på sadeln… Så idag blir det kaffe och tidning!

Nedan lite bilder, både på min cykel och lite utsiktsbilder från senaste månaderna…

Utsikt från Manhattan Bridge mot Brooklyn Bridge efter stormen Irene (därav det grumliga vattnet)

Där min cykel bor i när jag inte cyklar på den…

På Manhattan Bridge

Kvällsutsikt!

Denna bild tog jag igår – 13 februari. Vårsol!

23. Concerts

…och sen försvann hon. Hösten fortsatte i samma tema som jag berättade lite om i inlägg nr 22, och inte ett enda blogginlägg till blev det. Men efter en välbehövlig vintervila hemma i Stockholm och med lite snowboardåkning uppe i norr är jag nu tillbaka i New York, till jobb, men också till en hel del roligheter. För jag har lovat mig själv att denna termin ska bli mer balanserad än förra, på olika sätt. Och att jag ska känna att jag bor i New York igen – för det händer ju en del roliga saker i den här stan, t.ex. konserter.

Blev väldigt väldigt glad över att Antony the Johnsons gör en konsert beställd av favoritmuséet MoMa (där jag har är stolt medlem), och sen lika glad när jag såg att Björk kommer till New York med sitt ”musical project” med naturtema: Biophilia, där hon använt sig av ”algorithms found in nature and fed through a combination of electronic and organic instruments” för att skapa musik. En av mina absoluta favoriter i januari alltså, och en annan i februari.

Sedan har jag (tack vare min bästa roommate Anna) också tjuvlyssnat på First Aid Kits nya album. Grymt grymt bra. Och kommer med största sannolikhet köpa biljett till deras konsert i mars här i NY. Vi har tidigare varit bra på att supporta svenska artister som kommer till New York, förra året var vi t.ex. på Robyn, Peter Bjorn & John och Jens Lekman… så det har blivit en fin tradition För er som är i Stockholm kan jag tipsa att First Aid Kit spelar på Debaser Medis den 4:e februari… rekommenderas!

Och slutligen har jag redan sett till att April blir operamånad, med råge. Har biljetter till Manon med Anna Netrebko och även hela Wagners Ringen.

Det som är bra med att köpa biljetter till saker är att man inte kommer undan, man måste lämna datorn och skrivbordet. Och det ser jag fram emot!!

22. To be or not to be a doctoral student

Riktigt så dramatiskt är det inte – men sedan jag kom tillbaka till älskade New York för en dryg månad sedan har jag inte gjort annat än att jobba känns det som. Rivstarten var TOTAL och det är många dagar som börjar med jobb vid halvåtta på morgonen och slutar med jobb vid elvahalvtolv på kvällen. Jag har många blogginläggsteman på lager och ska försöka komma igång att skriva igen också för att det är så svårt att hinna hålla kontakten med alla fina därhemma. Det minsta jag kan göra är ju att skicka mina små berättelser om New York things I’ve been thinking about ut i internetrymden för er att läsa.

Har känt senaste veckan att det är just en forskarutbildning som jag går – lite kommunikationsmissar (och kanske lite andra missar också) gjorde att en del av mitt surt ihopsamlade data inte går att använda. Min lista på hur jag inte ska göra i mitt nästa projekt växer och växer. Tur att jag har en fantastisk handledare (och fantastiska vänner både här och hemma i Sverige) som påminner mig om att ett forskninsprojekt inte är det enda i världen som är viktigt (och att det faktiskt är mitt allra första egna forskningsprojekt). Och tur att det mesta går att fixa om man är flexibel och klarar av att tänka lite nytt. I slutändan är det nog to be a doctoral student som är

Vad jag kan minnas så är det två saker jag tagit mig iväg på som varit både ganska New York-iga och absolut inte jobbrelaterade. Båda sakerna har jag mina goda vänner Kalle och Brandon att tacka för… Vi var en sväng på New York Burlesque festival förra veckan: Teaser-kvällen bjöd på humor, glitter och show, mycket tassles, några boylesque-artister, och vackra hattar som jag verkligen ville köpa (men övertalade mig själv att inte köpa). En glad sagovärld att fly in i för några timmar. Häromkvällen var vi på en konsert på Galapagos Art Space i Dumbo, där min nya favorit Our Lady J uppträdde med sin show ”Sunshine and Silicone”. Our Lady J är en extremt begåvad pianist/låtskrivare/sångerska med gospelkör och cellist på scen, sjungandes gospelinspirerad electro… pop? I brist på en bättre beskrivning …  sedan råkar hon vara transexuell fd musiklärare i Brooklyn också (nu bor hon i Los Angeles). Hennes Björk-cover (av Hyper-Ballad) var magisk. Tyvärr var inte ljudet särskilt bra på stället, hoppas att hon kommer tillbaka till New York när hennes debutskiva väl släpps!

Sist: lite bilder från Burlesquefestivalen. Och jag lovar att nästa inlägg inte ska dröja allt för länge!

21. Leaving to come back

New York things I’ve been thinking about lately. De senaste veckorna har jag mest tänkt på att jag kommer att vara från min nya stad i tre månader. Blandade känslor. Och New York har verkligen visat sig från sin bästa sida min sista vecka. Efter att äntligen ha hämtat mig efter alla tentor och allt uppsatsskrivande så tog jag lite ledigt vilket har lett till många roliga (och rätt sena) kvällar, och några härliga och soliga dagar. Jag och några av mina nyare Fulbrightvänner var på en grekisk restaurang i Williamsburg för att höra Leda Manatikou sjunga… och sen gick vi på fest i Williamsburgs mest ortodoxt judiska kvarter. Männen går omkring i svarta fotsida kläder/rockar, och har stora pälsmössor(!) på sig. Tjejer har sedesamma knälånga kjolar och huckle, killar i sidolockar med stålbågade glasögon. Framför allt när man är på väg till fest så känner man sig ganska udda när man går igenom dessa kvarter. Hursomhelst, vi gick till en fest i en bohemisk (och väldigt stor) takvåning i dessa kvarter. 4 liveband och grymt bra dansmusik. Tror att det måste bli ett löfte att dansa lite oftare nästa termin.

9 månader i New York. Jag är definitivt inte färdig med denna stad, och jag tror inte att denna stad är färdig med mig heller. Tur att jag ska tillbaka i Augusti. Men först sommarstockholm och sommarsverige. Och det har jag också längtat efter!

20. Recycling

Återvinning. New York/Brooklyn style – att plocka upp möbler och saker folk har ställt ut på gatan och göra dem till sina. Sopbilarna här äter upp precis allt – vi har tidigare sett att de äter både hela sängar, cyklar, soffor och bokhyllor, så gatan är allas grovsoprum. Det gör i och för sig att gatorna ofta är rätt skräpiga också, vilket är en av de saker jag insett att jag vant mig vid efter nästan nio månader i den här staden.

Idag var vi på Ikea (OCH Home Depot) och handlade lite saker för att fixa till hemma och på vårt tak, men när vi kom till vår gata så såg vi 6(!) trädgårdsstolar (sånadär vita i plast) och två små bord på gatan. Jag och Anna gick genast och ”räddade” dem (det gäller att vara snabb innan någon annan ser fynden) och efter att ha köpt klorin och skurborste på supermarket så skurade jag alla stolarna på taket, medan Anna byggde ihop nya bordet och sopade.

En stol klar, 5 to go…

Tyvärr har jag ingen ”efter”- bild, men jag lägger upp det lite senare. Det blev väldigt fint! Nu är vi redo för sommaren, det gäller bara att den kommer nångång – har varit nästan två veckors mulet/regn nu med några få soliga avbrott. Ovanligt kallt för att vara maj här.

Men trots kylan är det oerhört skönt att vara klar med alla tentor och lektioner. Har passat på att ta lite ledigt och se mig lite omkring i staden. Tillbringade gårdagen i Queens och Flushing-Meadows Park (eller Flushing Meadows Corona Park som den egentligen heter). Här hölls Världsutställningen 1939-1940 och 1964-1965 och det finns lite intressanta artefakter kvar, bland annat ”the Unisphere” och några väldigt ruffiga men väldigt vackra, ufo-liknande utkikstorn. Helt klart värt ett besök, om än ett lite långt mission från Brooklyn, särskilt på helgen med weekend-service på tunnelbanan.

The Observation Towers, Flushing-Meadows Park

Tunnelbanan på helgerna är något jag inte kommer sakna när jag åker hem till Sverige om enånhalv vecka för sommarvistelse. Ser så mycket fram emot att komma till Stockholm och träffa alla men undrar samtidigt hur jag ska klara mig utan New York. Nu har jag ju två hem.

19. the World

Världen. Hela världen är i New York, det är så tydligt, varje dag, jämt och ständigt: det är definitivt en av de saker som jag älskar med den här staden. Den här veckan har ännu mer av världen kommit hit också eftersom det är påsk och turist- och besökssäsongen definitivt har satt igång. Haft fyra kära svenska vänner på besök, och det är alltid trevligt att få turista lite i sin egen stad.

Världen – ständigt närvarande i god mat och all musik man kan spisa. Förra helgen – sydafrikansk vinbar Xai Xai i Meatpacking district. Jag har en viss förkärlek för sydafrika redan sedan innan, och Madiba i Brooklyn är redan ett av mina favorithäng. Nu var det spelning med Nomsa Mazwai som är Fulbrightstudent från Sydafrika men också sångerska nominerad till tre priser i SA Music Awards. Spelningen var fantastisk, med spontandans och häng med nya kontakter och vänner, sydafrikanska viner och goda ostar. I veckan så blev det bland annat en tur till China Town och dumplings på en restaurang med väldigt entusiastiska och nyfikna kinesiska ägare/servitörer. Lite som att resa utomlands, fast vara hemma samtidigt…

Helgen startade med delikat fransk mat på mysiga Robin De Bois och sedan en taxitur till Redhook och the Jalopy Theatre, som har live country- och bluegrassmusik nästan varje dag. Vi såg de fantastiska the Five Deadly Venoms – sjukt duktiga musiker och bluegrass som svängde som tusan. Detta efter att ha tagit ett besök på ryska Coney Island, där det verkade vara många rysk-ortodoxa judar som hade tagit en dag ledigt för att roa sig. Helt underbart och lite absurt att se ett helt färgglatt nöjesfält fyllt av små supersöta småkillar i tinninglockar, kippa och svarta finbyxor.

En annan favoritdel av New York-världen är Song eller Joya, thaiställen med billig mat och något av det godaste man kan äta. Tog med alla svenska vännerna till Song, en trevlig promenad genom slopen efter solnedgångshäng på taket (såklart). Den sydindiska matkärran N.Y. Dosas som står precis brevid Washington Square (mitt på campus) kommer också bli återbesökt av mig nu när det har blivit lite varmare…

Lördagen avslutades med europeiskt tema. Igår var jag var med en körvän härifrån och gick på konsert i the Cloisters, de franska och spanska klosterna som har flyttats till en park på norra Manhattan. Det kan bara hända i USA… men det är väldigt fint gjort, de har mycket vacker medeltida konst, och ordnar också konserter. Vi såg New York baserade ensemblen Pomerium som sjöng passions- och återuppståndelsemotetter från renässansen. Otroligt vackert, och ett fint sätt att fira påsk på.

Lördagen avslutades med födelsedagsfirande med lite belgiskt tema: belgiskt öl på the Burp Castle och himmelska belgiska pommes frites på Pommes Frites – mer än 20 dipp-såser att välja mellan, kvällens favorit var smoked aubergine mayo och ”war sauce” (med Frite Sauce, Peanut Satay och rå lök).

Världen. Och behöver man egentligen så mycket mer än musik och mat?

Nomsa Mazwai, Xai Xai

China Town

The Five Deadly Venoms – Jalopy Theatre

The Cloisters

Pommes Frites!

17. Poetry

Poesi. De senate veckorna har det blivit en del andra ord än mina vanliga, vetenskapliga ord. Jag var i Washington D.C. på ett mycket bra och väldigt intensivt Fulbright Enrichment Seminar för två helger sedan. 140 Fulbrightstudenter från 80 länder som diskuterade och var på seminarier om miljö, gjorde community service och umgicks intensivt. Lärde känna många nya, väldigt fina människor från hela värden. En av dem är poet (bland annat): André, från Brasilien. Om du råkar kunna Português brasileiro så hittar du hans dikter här. Väl tillbaka i New York så gick jag och André på poetry slam på anrika Nuyorican Poets Café på Lower East Side som snart firar 30-årsjubileum. Vi gick på kvalet som är på onsdagskvällar, och där framför både förstagångsslammare (det var nog 3 nya) och veteraner sina dikter/spoken-word-akter. Varje poet har 3 minuter och 20 sekunder på att framföra en dikt/akt. Publiken uppmanas att vara aktiv och applådera/knäppa/låta när de hör något de gillar eller inte gillar. Tre domare (till finalen har de fem domare) sätter sedan poäng på en skala från 1-10 (i själva verket var det snarare en skala mellan 8-10, med en decimal). Vi såg säkert 20 poeter, och det var säkert inte klart förrän midnatt. Varierande kvalitet, fast de allra flesta väldigt bra. Många var provocerande, eller väldigt personliga, flera var väldigt politiska och några var nästan mer som rappare än spoken word artister (även om skillnaden, såklart) är hårfin.

Var glad och upprymd när jag gick därifrån – en väldigt inspirerande konstform – och jag blev lite sugen på att testa att skriva något själv… det är ju öppet för alla att anmäla sig…

en av poeterna på Nuyorican (vi hade väldigt bra platser uppe på balkongen)

16. Work

Jobbet. Definitivt bland de ”New York Things I’ve been thinking about lately”. Som jag har nämnt förut (och som de flesta av mina läsare vet) så har det varit en extremt intensiv period på sistone. Men nu är de flesta av mina deadlines avklarade och båda mina midterms också, och igår tog jag en hel dag ledig och åkte till stranden (Coney Island) och gick omkring i flera timmar. Helt underbart att unna sig det. Och Coney Island/Brighton Beach kan jag verkligen rekommendera – framför allt när det är lite off-season och inte så mycket folk. Havet är havet och det känns lyxigt att ha det bara en halvtimme bort med tunnelbanan. Jag älskar också den lite ruffiga känslan med tivolit precis vid havet och färgglada skyltar om korvätartävlingar och peepshows…

Men det jag ville berätta var något som gjorde mig väldigt upprymd och glad vad gäller jobbet: var på skolbesök i fredags för att rekrytera deltagare till mitt första forskningsprojekt. En helt vanlig fast ändå lite ovanlig skola i Queens. När man gick dit från tunnelbanan gick man igenom något som var väldigt likt ett industriområde. Höga fabriksskorstenar en bit bort. Många bilreparationsställen och små verkstäder. Väl framme vid skolan så trodde jag först att jag var fel – skolorna här ser ofta lite mer ut som fängelser än som skolor utifrån, och den här var dessutom också helt inklädd i byggnadställningar. Gick runt hela byggnaden innan jag hittade en öppen dörr. Väl inne så möttes jag av ljusa öppna salar, glada klassrum med mycket färg och mycket teknologi (Smartboards i nästan alla klassrum!), och otroligt vänliga och hjälpsamma logopeder, lärare och biträdande rektorer. Jag besökte 10 klassrum i årskurs 2 och 3 och pratade direkt med barnen om mitt forskningsprojekt. De hade precis arbetat med ”science projects” själva så jag anknöt till det och sa att jag också höll på med ett science project och undrade om de ville hjälpa mig. Och barnen var ju de sötaste någonsin, ställde många frågor och var väldigt nyfikna. Märkte verkligen hur jag har saknat att vara kring skolbarn och träffa barn varje dag, som jag ju gjorde när jag jobbade som logoped.

Satt och pratade med tre av logopederna på deras lunch också, vilket var väldigt spännande. Trots att de har logopeder i skolan (vilket ju är ovanligt i Sverige) så verkar det vara precis samma problem som de hanterar som jag och mina kollegor gjorde på vår klinik – många tvåspråkiga/flerspråkiga barn och brist på tolkar/bedömningsmaterial, samarbetet lärare-logopeder (avd gäller ”revir”), valet mellan klasser där barn med inlärningssvårigheter är integrerade och specialklasser… Väldigt intressant.

Jag ska tillbaka till den skolan nu på tisdag när de har föräldramöten för att kunna svara på frågor från elever och föräldrar. Ska bli roligt! Håll tummarna att jag får lite föräldrar och barn som vill vara med, att rekrytera försökspersoner verkar helt klart vara en av de mest tidskrävande sakera när man forskar.

Senare idag ska jag gå på konsert med en kör jag hoppas få sjunga med till hösten – jag kom in i den i december, men av olika schemaanledningar så kunde jag inte börja. Men det ska bli roligt att höra dem – jag saknar att sjunga…

Coney Island. Fler bilder hittar ni här.

15. Spring

Vår. Jag vet att jag är lite enkelspårig som skriver om årstider och väder och sånt. Men som svensk (och som New York-are) så är man ganska besatt av väder och vind. Och den senaste veckan har det känns så mycket som vår här att jag måste få skriva lite om det.

Fast först, vintern. Som jag har tyckt varit den lindrigaste och kortaste i mitt liv. När jag berättar de för mina vänner här (och även andra New Yorkare man småpratar med här och där, i hissar, på gatan, i affärer…) så skakar de bara på huvudet. Det här har tydligen varit en ganska hård vinter här jämförelsevis, med ovanligt mycket snö och… ja jag vet inte riktigt. Det jag vet är att den känts kortare, ljusare och gladare än de svenska stockholmsvintrar jag har haft de senaste åren.

Och nu som sagt. Vår. Har suttit på vårt tak och pluggat, utan jacka i tvåtre timmar (det var för en vecka sen), värmande sol och fåglar som kvittrar som galna. Vi har också haft några fantastiska solnedgångar. Igår var jag och min vän Sne ute i min älskade Prospect Park på långpromenad, och vi såg ett blommande träd, massor av jätteglada hundar (och människor), ett vattenfall och ett klätterträd (som vi klättrade i) …och det var som om träden hade våren ”on the tip of their tounges”… man ville se det där gröna skira floret, men gjorde det inte riktigt ännu. Men snart!

Snart så har jag också klarat mig igenom ett gäng av mina deadlines som har hopat sig. Enånhalv vecka kvar av intensivt pluggande och skrivande, sen har jag bara mina kurser och mitt projekt, och inte så mycket mer än det. Ska få åka en sväng till Washington DC om ett par veckor också, på Fulbrightseminarium. Roligt att se en ny stad. Förhoppningsvis är det ännu mer vår där!

Blommande träd!

Klätterträd.

Vårsolnedgång från taket.

14. Food

Den här terminen har varit helt galen hittills. Vet inte när jag senast jobbade så här mycket – å andra sidan så är alla projekt på gång och kurser jag tar roliga, så då blir det ju lite lättare att arbeta 12 timmar om dagen. Har fått godkänt på mitt förstaprojekt av etiska kommittén nu, så nu är det dags att hitta försökspersoner och börja samla in data. Spännande, lite läskigt, men roligt att äntligen göra det som man kom hit för! Har ändå försökt att hålla i träningen trots allt jobb. Sprang en mil i vårsolen häromdagen (mycket nöjd) och jag och min roommate har börjat klättra! Så otroligt roligt. Min klättersele kom idag med posten och vi ska hämta skorna imorgon. Har hittat ett väldigt bra ställe – Brooklyn Boulders – som inte ligger allt för långt hemifrån. Trevlig stämning, bra väggar som verkar byta skepnad mest varje vecka, och skön adrenalinkick.

Men nu var det inte det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om mat. Och då tänkte jag inte på mat som i ”äta ute” utan mat som i ”laga mat” hemma. De senaste veckorna har vi faktiskt varit extra bra på att laga bra mat, delvis för att vi haft en tredje roommate som bor med oss en månad. Både mathållning och städning har blivit lite bättre. Men jag tycker det är intressant att utbudet är annorlunda här, även om man tycker att Sverige och USA inte är jättelångt ifrån varandra (mat)-kulturellt. Det som jag listar nedan är det som gäller för våra två (halvstora) matbutiker nära oss, och det mesta gäller även den större butiken vi storhandlar på. Jag antar att det mesta _går_ att få tag i här i miljonstaden New York om man vill, men till en vardagsmiddag kan man inte anstränga sig hur mycket som helst. Hursomhelst, detta är lite exempel på vardagssaker som är svåra att hitta här:

Färsk jäst (jag ville baka, fick gå till den andra affären för att hitta torkad jäst)
Crème Fraiche (sour cream är inte samma sak!)
Matlagningsgrädde (Half-and-half duger, men är inte heller samma sak…)
Isbergssallad och vanlig gurka (finns ibland, och det kanske inte det är det jag saknar mest)
Smålökar (var svårt att hitta idag, fast det kanske inte alltid finns på lokala ICA heller när jag tänker efter)

Det som å andra sidan alltid finns är:
jätteblåbär (har nyss lärt mig att det är en annan art än våra svenska/europeiska blåbär!)
mini-bagles (bästa frukosten/mellanmålet)
Mörk-chokladdoppade pretzels (älskar kontrasten med mörkt-sött-bittert och salt)
20 sorters öl (japp, i matbutiken, även lokala och lite roligare sorter).

Plus och minus alltså.
Lite som att jämföra äpplen och päron också. Fast jag saknar ändå Crème Fraichen.

Lite mat innan den blev en pizza.